Sömngång en pinsam sjukdom

Jag gillar inte att lida av sömngång för de är en pinsam, besvärlig och farlig sjukdom!. De är inte kul på långa vägar att vakna i snön iförd kalsonger och T-shirt och när jag försökte resa mig föll jag som en fura. Så jag försökta igen med samma ut gång. Så då klura jag lite och kom på jag drar mig till porten sagt och gjort med massiva skrapsår på knäna som resultat väl framme vi dörren inser jag att jag inte kan port koden. Misär infaller tills jag får snilleblixt iden att slå in rutan på porten. Så jag på börjar att med all kraft jag förmår att slå på rutan men den vägrar ge sig vilket jag tycker va lite konstigt jag minns ju hur Andreas N åkte igenom rutan till skolans port. Efter en lång stund kommer en man med utländsk härkomst ner och trycker på knappen till dörr öppnaren sedan springer han för allt vad han förmår uppför trappan så han ska va på skyddat avstånd från mig. Och nu när jag äntligen tagit mig in i huset krälar jag mig in i hissen trycker på 3ans knapp. Väl uppe krälar jag mig till dörren till min och muscle man Strombergos lägenhet och försöker öppna. Men den är låst vilket jag fann både förvirande och skrämande  och börjar tänka den hemska tanken att jag måste ha gått ut med nyckeln med mig åh gud var är den nu?. Jag börjar banka på dörren tills muscle man Strombergo vaknar och öppnar. Jag säger till honom att  hjälp mig upp på fötter för jag har gått i sömnen igen och vandrat ut. Han hjälper mig upp varpå mitt vänstra knä vrider sig utåt och de känns som någon just skjutit mig med AG-90in i knäet. Så jag säger till honom att lägga mig ner och ge mig telefonen jag tror jag måste ringa ambulansen. Medans han är och hämtar telefonen känner vi båda hur kallt det är i lägenheten. Han tittar in i köket och ser att köksfönstret står vid öppet. Så de visar sig att jag ej gått ut utan klivit ut genom köksfönstret. När jag får mobilen och ringer 112 ser muscle man Strombergo att de är en polisbil utanför och att två poliser kollar på blodspåren i snön med riktning mot porten. Så jag ber honom gå ner och hämta dem. När jag väl kommer fram till 112 säger de att en ambulans redan är på väg. Efter ambulanspersonalen kommit pumpar de i mig så mycke morfin att jag tror vi är framme på NUS när de styr in mig i ambulansen. Men väl framme på akuten på NUS så börjar de med att klippa mina boxers vilket jag inte har något emot. Men när de ska klippa min T-Shirt vilket var en David Ray tröja så säger jag nej och försöker kliva upp från båren var på de fysiskt håller fast mig och klipper den. Varpå tårarna faller ner för min kind. Sen börjar de rita på mitt vänstra ben och jag säger att ni får inte kapa av de jag vill inte bli nån j#vla krympling. Ungefär då bestämmer de sig för att söva mig. Skadorna jag ådrog mig i fallet visade sig vara att jag skada ryggen lätt, skada nacken lätt, bröt fotleden, krossa knä i tre delar, bröt lårbenet på två ställen och bröt höften allt på vänster sida. Sen går de bara några dagar så får jag en propp i vaden på höger sida. Nu är jag så pass återställd jag någonsin kan bli utan att de byter knä vilket de inte vill göra förrens om 20 år. Men åter till varför sjukdomen är pinsam de är otroligt pinsamt att prata om att man lider av sömngång och nästan ingen förstår vad man menar om man trots allt pratar om sjukdomen. De verkar inte finnas något botemedel mot den bara piller som gör att man ej går. Jag har fått göra en EEG och en sömn utredning men de vet fortfarande inte varför jag går i sömnen. Och de har hänt fler gånger sen 07